Skratt på begränsad tidsbudget

Tidsomställningen är avklarad för denna gång. Tidskartläggning och tidsomläggning lär vi fortsätta prata om i tider då var och varannan vill begränsa sin egen eller kanske framförallt andras skärmtid.    

Andreas Ekström skrev för några år sedan om att meningslös mediekonsumtion tar tid från annan mer meningsfull mediekonsumtion:

 “Vi lever i kulturellt överflöd – det har aldrig i historien producerats lika mycket ny kultur som nu. Jag är bland dem som har förhållit mig obekymrad inför detta. Det finns ju ingen platsbrist på internet. Så länge jag vet vem jag ska lita på för guidning är det väl bara bra med bredd." (Sydsvenskan 13/8-2021)   

Med detta kulturella överflöd och informationsöverskott gäller det att prioritera tiden klokt. Vad vi lägger vår tid på påverkar nämligen vad vi ser i våra flöden. I detta ingår även korta klipp som får oss att frysa till några sekunder och som vi kanske inte vill ha mer av.    

Häromveckan läste jag antologin “Va? Är demokratin hotad?” (2021) som innehåller texter om demokrati, dess utmaningar och hot mot densamma. Flera av bidragen är präglade av den pågående covid-19-pandemin och dess effekter. Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina lyser av naturliga skäl med sin frånvaro även om hotet från Ryssland och landets olagliga annektering av Krim nämns.   

Den inledande texten är också den mest läsvärda. Johan Norberg skriver om mänskliga egenheter och vad vi kan lära av historien. Även Norberg är inne på att vår uppmärksamhet inte är obegränsad och vikten av att se över sin mediekonsumtion:    

"Under de senaste decennierna har vi gått från den informationsbrist som mänskligheten tidigare led av, då vi slukade det lilla vi kunde komma över, till en värld med informationsöverskott. Det är en oerhörd omställning och vi har knappt börjat vänja oss vid den. Det påminner om när vi gick från en värld av hunger till en där det fanns mat i överflöd. Det tvingade oss att börja reflektera över vårt ätande. Av samma skäl och på samma sätt måste vi nu hålla ögonen på vår mediekonsumtion." (s. 27)   

Ekström skrev nyligen en krönika om sociopatiska tendenser som internet kan förstärka. Om att skratt-emojin gör folk till sociopater: "Skratt-emojin är möjligen det mest infama och infantila de sociala medierna har producerat. Man ser den gång på gång: hur synbarligen i övrigt rimliga och vanliga människor väljer att skratta åt nyheter de av någon politisk anledning inte vill tro på, eller försöker trolla bort." (Sydsvenskan 26/10-2024)   

Ekström skriver om att vi alla har de sociopatiska dragen inom oss och skratt-emojierna, algoritmerna och vad de digitala redskapen premierar: kvantitet för kvalitet, inlägg med emojis rankas högre än längre välartikulerade resonemang. Detta, menar Ekström, gör att vi bryter "mot en lång mänsklig tradition, nämligen den att betona vår fortsatta förkovran och civilisering".    

"Ett bättre samhälle har vi människor alltid byggt genom att betona det positivt mänskliga i oss själva. Vi har höjt vår etiska standard. Vi har stiftat bättre lagar och antagit generösare normer." skriver Ekström.   

Norberg berör också detta i sin text. Vi kan tygla våra kollektivistiska tendenser: “Insikten om att till och med etablerade demokratier är sårbara för populistiska revolter och auktoritära övertaganden borde blåsa nytt liv i debatten om rättsstaten och konstitutionella begränsningar för regeringsmakten. Regler måste skrivas ned och innehålla kontrollmekanismer. Muntliga överenskommelser och etablerade seder och bruk kan inte förväntas räcka under en epok av tribalistisk politik.” (s. 32)   

Jag vill inte gå så långt som att påstå att skratt-emojin är ett hot mot demokratin, men att ta del av personer som låtit emojier ersätta det skriva ordet i sina flöden är slöseri med tid. 

Ska vi verkligen lägga vår begränsade tid på evighetsrullande bland autostartande klipp?

Universiteten i Lund och Malmö rapporterar om studenter som inte orkar läsa böcker. “– Om man inte har övat upp läsuthålligheten så tar det ju fruktansvärt lång tid att ta sig igenom en bok på 200 sidor.”

Ofta hör jag människor säga att de inte har tid att läsa böcker. Samtidigt anger Netflix att deras användare i genomsnitt strömmar serier två timmar per dag.

Som barnfri har jag oceaner av tid, men jag tänker att tid aldrig har varit något som gemene man bara har haft. Det har alltid varit en fråga om prioriteringar. Personligen kommer jag fortsätta läsa böcker och undvika korta klipp.