Om man inte har en annorlunda livsstil så är det hej då

Flerbarnstillägg, familjerabatter, dramaserien Bonusfamiljen, mors dag, att pappor med fler än tre barn kan undgå inkallelse i händelse av krig. Är dessa saker exempel på propaganda för en viss livsstil?

The Guardian rapporterar att "Russia seeks to ban ‘propaganda’ promoting childfree lifestyles". Enligt ett ryskt lagförslag riskerar den som förespråkar en barnfri livsstil böter och utländska medborgare kan komma att utvisas.

Har jag själv propagerat för en childfree lifestyle? Jag har skrivit om barnfrihet och att inte vilja ha barn, men jag knappast skrivit om eller uppmanat till någon särskild “livsstil”.

Jag har inte direkt ägnat mig åt någon intensiv påverkan för att ut­breda en uppfattning, men är inte dummare än att jag räknar med att kraven på vad som skulle kunna anses vara propaganda för en barnfri livsstil är lågt ställda i dagens Ryssland.

Jag har garanterat undsluppit mig positiva kommentarer om att inte vara någons mamma, men mitt syfte har inte varit att utradera mammor eller locka fler att inte skaffa barn eller att främja “icke-traditionella familjeförhållanden” för att prata med Ryssland.

Ryssland och liknande länder som vill förbjuda vad de kallar propaganda har för vana att förväxla fria individers livsberättelser med propaganda. I Ryssland riskerar HBTQ-personer som berättar om sina liv att anklagas för att sprida propaganda, vilket är straffbart.

Det är enkelt att misstänka ett fall av genom sig själv känner man andra när Ryssland anklagar andra för spridande av propaganda. Skulle Putin som hemlighåller hur många barn han har någonsin låta en person berätta om sitt liv utan att det fanns en bakomliggande agenda?

Ryssland befäster normen. Medan det finns homopropaganda finns knappast något sådant som heteropropaganda. Det är bara ett Russian way of life att vara heterosexuell. En manshand som håller en kvinnohand är aldrig någonsin propaganda.

Om propaganda för en barnfri livsstil är möjlig måste rimligen även propaganda för traditionella familjeförhållanden vara det.

Jag har roat mig själv med att rada upp olika skäl att inte skaffa barn och varit kreativ med numreringen sedan jag läste tvåbarnsmamman Corinne Maiers bok “No kid : 40 skäl att inte skaffa barn” för massor av år sedan.

Syftet har aldrig varit att propagera för en viss livsstil, men bara genom att berätta om att man inte har barn eller några planer på att yngla av sig kan man bidra till att minska det stigma det kan vara förknippat med att inte ha barn. Det riktar också ljuset mot att det ofta är ett val att skaffa barn.

Barnfrias berättelser kan få andra att fundera på om de verkligen vill ha barn och det är väl just det Ryssland vill undvika. Många barnfria kan nog känna igen sig i att de vid något tillfälle blev medvetna om, och satte ord på, att de inte ville ha barn. För en del kan det ha varit när de fått frågor om när "det är dags". Jaha, ska jag skaffa barn, det var mer än jag visste.

Jag har inte skrivit så mycket om en barnfri livsstil och identifierar mig heller inte som “barnfri”. Barnfri är något man är om man inte framgångsrikt bestämmer sig för att göra något åt det. Det går förstås att tänka sig vuxna som aktivt söker sig till barnfria miljöer och av någon anledning framstår det som mindre obehagligt än vuxna som aktivt söker sig till barnrika miljöer.

Nog finns det vuxna som efterfrågar barnfria hotell och bokar barnfria julbord, men är det inte framförallt föräldrar som gör det? Om det är några som hyllar det “barnfria” livet är det varannan vecka-föräldrar eller tillfälligt barnfria föräldrar som ordnat barnvakt. Föräldrar som taggar BF som andra taggat FF.

Att vara barnfri kräver ingen särskild livsstil lika lite som att vakna varje morgon och klä på sig. För det flesta är det bara att leva på som vanligt. Att vara vuxen utan barn är inte så ovanligt. Jag minns hur förvånad jag blev när jag för första gången läste att omkring en femtedel av män inte har barn.

Vad har jag då propagerat för?

Att lyssna på människor. Träffar du någon som vill eller inte vill ha barn - utgå från att de menar det och försök inte få dem att ändra sig. Jag vet inte hur många barnfria som varit öppna med att de inte vill ha barn för att flera år senare inse att de lever med någon som räknat med att det bara är en fas och att den ska “gå över”. Ibland ändrar personer sig, men du kan inte räkna med det.

Att inte försöka övertala andra människor att skaffa barn. Vad andra gör med sina liv måste vara upp till dem.

Jag tänker mig att livsstilar, om vi ska använda det begreppet om olika sätt att leva, måste kunna stå på egna ben. Står din barnlängtan och faller med den statliga propagandan? Knappast!

Jag föreställer mig att de som vill ha sex vill det trots att det finns personer som är sexnegativa och producerar sexnegativt innehåll, trots tillfälliga trender som NoFap och No Nut November eller frivilligt celibat.

Mitt intresse för sex mår knappast bättre av att människor som inte vill ha sex ställer upp för andra eller utsätts för rena övergrepp. Tvärtom är möjligheten att kunna tacka nej till sex en förutsättning för att vi ska vara fria att tacka ja och ta initiativ till sex.

Volcels (i motsats till incels som lever i ofrivilliga celibat) är inget hot mot en sexuell livsstil. Tvärtom tydliggör de att sex är något som man kan vara mer eller mindre intresserad av. De påminner om att sexuell utlevnad kan vara ett aktivt val. Sex är inte något som bara händer. Det är så mycket som andra menar hör livet till som man kan strunta i och det gäller även sex.

Jag tycker att det är intressant att få tal del av hur människor lever sina liv och skulle inte vilja leva med någon ensidig “propaganda”. Det hade varit tråkigt om alla levde mer eller mindre likadant och ett dråpslag för subkulturerna.

Livsstilar är heller inte på livstid eller något straff. Man kan gå ut ur och in i dem. Förälder fortsätter du för all del vara, men någon gång flyttar barnen förhoppningsvis hemifrån.

Jag vet inte hur ni fungerar men jag tycker att det är intressant att få en inblick i hur andra människor lever sina liv. I mitt fall främst genom litteraturen snarare än genom att ställa frågor.

Intressant att du vill ha fem barn, gå på swingersklubb, ägna dig åt etisk monogami, ha flera kärleksrelationer parallellt, inte shoppa nya kläder under ett år, har ett specialintresse för skilsmässostatistik och dejtingprogram på TV, springa minst 1,61 km om dagen eller baka dig igenom alla recept i Sju sorters kakor (jag läste om en morförälder som gjorde det med sitt barnbarn).

Min liberala propaganda kan sammanfattas med att jag inte ser skildringar av det levda livet eller påminnelser om att det går att leva annorlunda som något hot. Framförallt ser jag inte nödvändigtvis andras sätt att leva som ett ifrågasättande av mitt eller andras sätt att leva. Det är väl alldeles utmärkt om fria individers livsstilar kan frodas vid sidan av varandra.